Imorgon ska jag besöka denna plats, på en så kallad återträff. Jag ska åter igen stiga in i de hus och innanför de dörrar jag en gång i tiden spenderade den värsta perioden i mitt liv i, och jag är nervös, tro det eller ej.

Men, denna plats har inte bara ett stort avskyande från mig utan också kärlek. Jag lärde mig så mycket, på en fantastisk skola tack vare fenomenala lärare (inte alla men några). Men det är inte den största anledningen för min vad man skulle kunna kalla kärlek, för denna plats. Jag hittade min  twin, min bättre halva, min allra bästaste vän. Det spelar inte längre någon roll vad som hände när jag var i mina mörkaste år för hon kom som en strålande sol och visade mig att det var dags att leva igen. De finns inte ord bra nog för att beskriva, allt och lite till, som jag vill säga.

Jag fann min one and only, den bästaste vän man kan ha. Det kommer vara hon och jag föralltid, det kommer vara vi två mot livskriserna, när vi bildar familjer, gifter oss, får våra första barn, är oroliga tonårsföräldrar, blir vad vi alltid drömt om. Till och med när vi blir för gamla och senila, då ska vi sitta på verandan, dricka te och berätta historier utan dess like för våra barnbarn.

Jag vet inte vad som kommer hända imorgon, om det kommer vara stelt, om pizzorna kommer vara äckliga eller vilka som kommer vara där. Men jag vet att hittade min bästa vän för livet, min twin, min bättre halva och det är allt jag behöver veta.

Jag älskar dig över allt och alla.