lost but found
Vi har hunnit komma ända till april och man kan väl säga att jag tagit en lång 2 och 1/2 månadas paus av bloggandet. Mitt bloggande var kanske inte speciellt schemalagt innan de heller, men men. Som jag varit relativt öppen med lider jag av depression och GAD vilket bjuder på många upp och ner gångar, sedan årskiftet har det tyvärr ökat mer än vad jag haft på länge. Detta av många olika anledningar, så jag hållit mig undan för att blogga:
1. för att inte bara lägga upp deppiga och tråkiga saker
2. för att inte dela tankar som kan fucka upp saker och låta människor tolka det hur de nu än gör
3. för att jag verkligen inte orkat fokusera på att blogga alls
Alldeles för många timmar har spenderats i ångest, panik, gråtande nätter och göra mig illa på olika sätt. Men trots att det är jobbigt så jobbar jag på det ihop med min psykolog, med mig själv och med hjälp av underbara människor i min omgivning.
Innan vi går helt över till det positiva kommer jag dela med mig av något mer smått negativ händelse i mitt liv. Då detta är min blogg om min vardag, mina upplevelser, mina tankar, så finner jag ingen anledning att dölja det. Vissa kanske säger att det kan hållas privat, inte behöver talas om mer (det är något som talats en del om privat i det så kallade verkliga livet ej internet) eller att det inte spelar någon roll längre. Men för mig spelar det roll, det här är en stor händelse för mig som jag måste ta itur med på mitt sätt. Och då blir det att skriva om det, lagom öppet.
Jag förlorade en god vän av anledningar som inte längre spelar någon roll, och någonstans i processen tappade jag bort mig själv. Jag vände in och ut på mig själv och visste inte riktigt vem jag var, men allt i det galna så hittade jag tillbaka till en väg jag trodde hade trampats bort. Men där var den, mitt i allt kaos. Mina hjärnspöken försker fortfarande göra sig hörda, ibland hörs de mer än andra gånger. Men jag har tagit på mig kappan av mig och börjat vandra på stigen. Vissa dagar gråter jag fortfarande för denna händelse, men det blir allt mindre och mindre. Jag kommer inte längre fälla några tårar över detta, för jag har insett att det inte längre finns tid för tårar. Jag har spenderat alldeles för mycket tid i mitt liv gråtandes, över allt allt och inget. Framtiden ärså jävla osäker, hur ska jag få jobb, när ska jag börja plugga, ska jag fly landet eller färga håret och byta stil? Men jag är här, i nuet. Jag lever nu minut för minut, timme för timme, dag för dag. Jag är här. Jag är inte framme i tiden eller bakåt för den delen. Nu är jag här och nu försöker jag njuta utav det lilla i livet.
Här är några härliga små saker som gjort livet bra sedan senast:
- åt middag ute med Glinning och såg Angel Haze på Debaser – det var misslyckat fast ändå lyckat? Vi avslutade precis vår middag när eventet på facebook plötsligen ändrade starttid på spelningen. Vi stressade iväg till Debaser, stod i kö i 45 minuter i svinkyla och spelningen började i förtid, vi missade ungefär halva spelningen på grund av dålig planering av eventfixarna. Men när vi väl kom in slängde vi av oss jackorna, tryckte oss så nära som möjligt utan att bli manglade av andra människor. Vi dansade, sjöng och hoppade till musik och allt var så jävla bra.
- mysfika med Beata för att fira hennes födelsedag på ett skumt men mysigt café där mannen i kassan bar en frihetsgudinna huvudbona!
- fyllde nitton och åt på TGIF med min familj på mammas sida aka, mamma (såklart), Ante, Janne och Beata. Hade det superbra och roligt, fick fina presenter av B, men fick vänta med de av resten inför släktkalaset som blev av två veckor senare. Där fick jag också fina presenter!
I prat om kalas kan vi också trycka om middagen vi hade hos pappa, det var mellokväll slash födelsedagsmiddag ihop med pappas familj, Vivi, Fredric, Jonas och Pontus. Fick äntligen träffa deras fosterson och han var då det härligaste! Fick även där super fina presenter. - vad som skulle varit en större middagsfest med mina vänner blev en mini på grund av sjukdom etc. Så den tjugosjunde februari samlades jag, Glinning och Matilda hos mig, vi åt mat för sex personer, drack oss fulla på vidriga vodka drinkar och spelade cards against humanity – vilket kanske var det roligaste jag gjort, det skrattades så galet mycket.
- skrika högt som satan och dansa sittandes på melodifestivalens final ihop med bästa vännen, och störa de som satt nedanför oss som såg allmänt uttråkade ut och bara höll på med sina mobiler.
- Lyras födelsedag – min syster blev nio och det skulle självfallet firas med pompa och ståt!
- Beatas studentskiva – först en mysigt kväll och middag med Matilda, skräpmat, skratt, gladiatorer och annat galet. Vi fixade till oss lite festligt med glitterlinne och glittermantel, tog på oss klackarna och festade borta på Café Opera med Beta och hennes klass. Underbart att träffa hennes fantastiska vänner igen, att dansa ihop, dricka några drinkar, prata med random människor som ej visade sig vara så random och bara ha det as festligt! Vi blev inte super sena, men hade det superkul!
- att skratta så man nästan gråter över ens familjemedlemmars konstiga fashion vanor som fedoras, på vägen hem med B.
- att dansa i vardagsrummet ihop med sin mamma när grannarna går förbi och tror att man är helt galen.
- att först se Star Wars på IMAX i mos med familjen hos pappa(trots fett besviken på IMAX jämfört med den jag var på i Thailand för flera år sen), sedan luncha och ha shoppingdag med min finaste syster – hon fick en shoppingdag i födelsedagspresent av moi.
- mysa med katten och flera säsonger av en toppen serie, osv.
