Det var länge sen jag bloggade? Vet inte riktigt vad jag gjort sen sist? Druckit mig full rätt mycket, de flesta gångerna hos pappa, med pappa. Och Åsa. Det är konstigt det där. Men det var ju lite tillställningar hit och dit, festmiddagar och grejs.

Lyra kunde inte heller sluta påpeka hur mycket bättre hon tyckte att jag passar i blont hår. För ja juste, jag är blond nu. Så många år som jag velat vara det men aldrig tyckt att det passat. Men så nu? Nu passar det. Jävligt bra faktiskt. Måste bara fixa de där fläckarna.

För någon vecka sen ringde jag Fredric och var tvungen att ses. Så han, jag och Pontus drog och fikade och käkade middag. Vi råkade skrämma två kvinnor vid bordet bredvid oss när någon kastade smällare utanför på gatan. Skrattade så jag grät.

Hunnit catcha upp med Matilda också. Den härliga flickan. Var så kul att se henne igen! Mysig fika och skvallersnack.

Mamma är tillbaka också, hon drog till Thailand där några veckor. Men nu är hon här igen. Det är både skönt och inte? Hon lägger märke till för mycket saker. Men det kanske är bra ändå. Vad vet jag.

Lyssnar jättemycket på Nils Bech. Fast bara en låt. Om och om igen. Den gör mig både ledsen och lugn. Vet inte hur det går ihop, men det gör det. Om och om igen på repeat. Inser att jag kommer tröttna tillslut, men det funkar för nu. Jag lyssnar ju på annat emellanåt också. Nils spelar jag bara morgon och kväll. Ibland mitt på dagen, om det behövs.