01:33 gå och lägg dig
I söndags hängde jag med min favvo, vi köpte julklappar till min familj och lunchade – det var svin mysigt. Men vad vi gjorde sen, det är vad jag verkligen vill lägga fokus på. Vi satt/halvlåg i sängen, lyssnade på en hel drös med olika sorters musik och dansade sittandes. Det var kanske den härligaste stunden jag haft i mitt liv. Säg det låter kanske lite konstigt, vad kan musik och sittande dans göra som är så speciellt? Tydligen allt. Det är ingen hemlighet att livet stupat nerför på senaste för mig och jag kämpar på så gott jag kan. Det är sällan jag får stunder då jag bara känner mig helt rakt igenom lycklig – men det var jag då. Jag hade inte något annat i huvudet än att skratta åt festliga dansmoves och försök att fokusera på hur jag kunde lära mig det bästa movsen av proffset. Det var så fruktansvärt härligt, jag kände det där och då, lycka. Ren genuin lycka. Något jag inte kännt på jag vet inte hur länge. Det fanns inget annat i världen, inga problem, inga mediciner, inga skolplikter, ingen prestationsångest, social fobi eller GAD – det var bara vi och musiken. Det var så bra.
Annars då? Vad har hänt sen senast?
Counterfeit har släppt sin första lilla EP och jag älskar det. Får mig att gå minnas mina gamla wannabe- och emo dagar. Jöskus, men kul på något sätt. Antar att den typen av musik aldrig riktigt kommer försvinna ur mig. Sorry not sorry.
Imorgon är det Nobeldagen, min skola tar det ytterst seriöst och vi har därför aktivitetsdag i ära till dagen. Jag lär nog inte dyka upp, klasserna ska blandas och trotts underbart support från mina käraste A, L och M fixar nog inte mitt psyke det. Jag menar, jag har redan svårt att ta mig in som det är, vi behöver ju inte go big på en gång. Även om jag är en go big or go home typ av människa. What to do.
Istället ska jag spendera min idag att läsa ifatt boken som vi arbetar med på svenskan, utrensning. Min lärare kom fram och sa till mig: "nu får du en dubbel läxa eftersom du inte var här förra lektionen och kunde få boken, men det gör väl inget? du är ju en läsare, dig kan man lita på!", jag sa det är ingen fara och tog emot boken. Någonstans kände jag mig lite sorgsen fast ändå rätt nöjd, sorgsen för att de flesta i min ålder inte alls verkar läsa, jag vet på riktigt ungefär bara tre pers (utan att räkna in mig) som läser. Samtidigt stolt för att jag är en av dem som läser. Inte för att läsare skulle vara bättre än andra, men det finns något så vackert med böcker, ord på papper. Vet inte, min hjärna hoppsade iväg lite långt ner på det djupa där så jag stannar där.
Räknar dagarna till helg och lov.
På lördag ska jag på middag hos min far, sedan ska hela familjen gå och se svan sjön, det ska bli kul men jag är orolig. Det känns hemskt, men jag känner mig otrygg i den tillvaron, att omringas av dem. Mycket har och göra med att min pappa har svårt att förstå sig på mina problem, men jag kan inte beskylla honom – ibland förstår jag dem knappt själv. Hur som, det lär nog bli bra – så länge jag inte har kvar den jävla mensvärken. Fan vad jag hatar det. Här får ni en mensbild för det.
her mind had gone out for a stroll
and fallen down a rabbit hole