fem år som klaustrodust
Känner att jag borde göra något speciellt i detta inlägg, något som att berätta om de senaste fem åren och hur mitt bloggande gått men det känns bara... jobbigt? och lite små tråkigt. För på riktigt så vet jag inte vad jag skulle säga. Att min bloggning gått lite upp och ner? Allt som hänt under åren? Naah. Jag har haft ett tiotal bloggar innan denna så det är ju verkligen inte första gången jag försökt att dedikera mig till bloggskrivandet, precis som under dessa år på denna blogg. Lär nog aldrig bli en super master bloggare som försörjer sig på sitt vardagliga och inspirerande livsstils skrivande, men det är lite små mysigt, lite terapi för sig själv lixom. Men jag tackar de ynka följare jag har, haha.
Däremot kan jag tala om något galet jag gjorde i fredags! Förutom att ta mig till skolan, ha lektion, få lyssna på valfri podcast (där jag valde en om Necronomicon - whoop), se på film och handla en ny jacka, såååå kom äntligen, dagen och timmen då jag gjorde min första tatuering!
Jag är ytterst nöjd och glad! Fina Susan som gjorde den är så himla duktig, älskar hennes konst! Bilden har jag däremot själv ritat, bara för att skryta lite sådär, hon förfinade till den lite bara så att den skulle funka som tatuering.
Hade allra bästase Beata med mig, vi kom lite tidigt men tillslut dök både far och Fredde upp. Gubbarna drack öl och käkade nötter, var inte very supportive, så tack och lov för att Beata var där och kunde samtala med mig när jag glömde bort att andas, haha. För ja, det hände några gånger. Var väldigt cool i början men efter hon gjort klart båda benen (som hon började med) blev jag en aning yr och blek, men sen gick det la fin fint, gjorde en aning ont i närheten av armvecket men annars så!
Nu är jag cool.
Ps. den har en mening, i swear. är det något min far lärt mig så är det att tatueringen ska ha en mening för en, och it does, det är bara för cheesy för att jag ska vilja dela med mig, för nu åtminstone.