Är lite osäker på vart jag befinner mig, det är liksom lite upp och ner nu, åt lite alla håll och kanter. Jag mår bra, jag mår fan bra. så länge jag inte är i det hus jag egentligen borde befinna mig i varje vardag.

Det blir så konstigt när jasanja börjar bete sig annorlunda, när jasanja inte längre bryr sig (fast ändå någonstans bryr sig så det slåss inombords men obrydden vinner tillslut). Det blir så konstigt för jag har aldrig riktigt varit sådan, inte på samma sätt, så trött och känt mig så oförstod.

Jag skriver lite dolt för tänk om någon skulle se, någon av de som inte får se. Även om jag pratat med min mor. Jag tror dock att jag ville att någon skulle se, att någon skulle fråga. Men jag antar att jag är så jävla bra skådis.

Det låter som om jag mår pissigt värre, det gör jag inte, inte hela tiden. På helger och lov och lediga stunder är jag glad, mår bra. Så länge jag gör allt annat, umgås med vänner och familj, ligger hemma och inte är där.

Annars är det bra.

:)

Det lär komma ett inlägg i helgen om min London resa, så ni får vänta på denna härliga historia!